Det här är till alla gravida systrar där ute som inte alls tycker det är kul att vara gravid. Som inte mår bra, som har ont, som kanske gråter ibland precis som jag. En stor varm kram till er, för jag vet hur det är!

 

Varför måste graviditeten vara rosaskimrande och alldeles underbar precis hela tiden? Och när man råkar nämna en dag som kanske inte var så sprudlande fantastisk, så måste man tillägga något i stil med "men det är ju värt det, såklart!" eller "Så, nu har jag gnällt färdigt för idag". Vänta lite här nu. Det tro själva ** att det är värt det! Det tar lik förbannat inte bort hur ont det gör i kroppen emellanåt, hur fruktansvärt trött man är, eller hur lite man sover.

 

Sluta upp med att stryka över dina känslor som du har i stunden med ett "det finns de som har det värre" eller "tro nu inte att jag inte vill ha mitt barn!" Ja, det finns garanterat de som har det värre. Innebär det att du inte får känna alls? Absolut inte. Ens graviditet är ens egen, och ska inte behöva jämföras. 

 

Du har all rätt att ha dåliga dagar. Tycka allt är piss och skit. För att inte tala om hur långt det känns som att det är till förlossningen! 

 

Det tar inte bort din längtan eller glädje för det lilla livet du bär på. Du behöver inte försvara dig. Stå för både dina bra och dåliga dagar. 

 

Tack och lov varar det inte hela livet, bara några månader. Jävligt långa månader. ;)

 

Stor varm kram till mina medsystrar!